händelserik dag
Idag har jag och Tobbe varit barnvakt åt Hugo (eller som anton säger, hogo). Linda var till doktorn så han var hos oss under tiden. Han fick mat sen sov han och Tobbe en timme. Sen kom Linda och hämtade honom, då åkte vi ner till Willys och hämtade ut Tobbes skolböcker (som stog i mitt namn). Tobbe åkte till skolan och jag åkte hem och dator muppade. Sen kom Anton och Tobbe hem, då fixade vi köttfärslimpa. Sen kom Jessi och Kidde förbi, de va trevligt. Det var väl sisådär ett år sen jag träffa Jessi. Nu ska jag se the Mentalist
fredag
Idag är de fredag.
Jag har tagit de lugnt hela dagen, sovit och tvättat 2 maskiner.
Nu på eftermiddagen var jag ute med Anton i lekparken.
Freja, Evelina och Philip var där också,
men Anton är ju inte sådär jätte intresserad av att leka med dom,
Även om han tycker att de e kul när dom är ute.
Anton har tittat på "Jag är en gummibjörn" på youtube 500 ggr idag.
Den är lite uttjatad nu så jagvarvar med babblarna.
Mamma med familj kommer hit och äter middag ikväll.
Biffteki, pommes och tzatziki bjuder vi på.
Sen blir de soffan och massa mys med Tobbe. =)
Jag har tagit de lugnt hela dagen, sovit och tvättat 2 maskiner.
Nu på eftermiddagen var jag ute med Anton i lekparken.
Freja, Evelina och Philip var där också,
men Anton är ju inte sådär jätte intresserad av att leka med dom,
Även om han tycker att de e kul när dom är ute.
Anton har tittat på "Jag är en gummibjörn" på youtube 500 ggr idag.
Den är lite uttjatad nu så jagvarvar med babblarna.
Mamma med familj kommer hit och äter middag ikväll.
Biffteki, pommes och tzatziki bjuder vi på.
Sen blir de soffan och massa mys med Tobbe. =)
long time
Igår körde Tobbe halkbana, han va jätte duktig och fick beröm. =)
Så nu har han bokat teori och uppkörning, så om allt går som de ska har han körkort om en månad.
jag har varit på spec. mödravården, där fick jag träffa Janne (världens bästa läkare)
Vi pratade massor om epilepsi, hans fru och dotter hade det så han förstog mig verkligen.
Sen gjorde vi ett tillväxt ultraljud.
Jag gillar hans kommentar när han mätte bebis
"han va lite rund om magen den här, man kan ju se att han får mycket mat iallafall"..hahaha
Bebis har gått upp i kurvan, men allt såg bra ut.
Janne sa att han trodde att de skulle gå bra att föda vaginalt, om värkarna var bra.
Däremot om bebis forsätter stiga i samma takt på kurvan så går de nog inte.
Det fanns någon fin gräns där på +22%.
Han talade också om att om förlossningen skulle sätta igång nu bryr dom sig inte om att stoppa den.
Vi bokade in ett nytt besök om 4 veckor, för han ville kolla hur stor killen va då, om han inte redan kommit.
Jag vart riktigt glad över dom nyheterna, tänk om allt skulle gå vägen och jag får föda på riktigt.
Äggvitan i urinet hade hade sjunkit med 1, så de kändes också finfint!
Jag ökade även min medicin igår och än så länge har jag inte märkt av de.
Hoppas att de fortsätter så.
Så nu har han bokat teori och uppkörning, så om allt går som de ska har han körkort om en månad.
jag har varit på spec. mödravården, där fick jag träffa Janne (världens bästa läkare)
Vi pratade massor om epilepsi, hans fru och dotter hade det så han förstog mig verkligen.
Sen gjorde vi ett tillväxt ultraljud.
Jag gillar hans kommentar när han mätte bebis
"han va lite rund om magen den här, man kan ju se att han får mycket mat iallafall"..hahaha
Bebis har gått upp i kurvan, men allt såg bra ut.
Janne sa att han trodde att de skulle gå bra att föda vaginalt, om värkarna var bra.
Däremot om bebis forsätter stiga i samma takt på kurvan så går de nog inte.
Det fanns någon fin gräns där på +22%.
Han talade också om att om förlossningen skulle sätta igång nu bryr dom sig inte om att stoppa den.
Vi bokade in ett nytt besök om 4 veckor, för han ville kolla hur stor killen va då, om han inte redan kommit.
Jag vart riktigt glad över dom nyheterna, tänk om allt skulle gå vägen och jag får föda på riktigt.
Äggvitan i urinet hade hade sjunkit med 1, så de kändes också finfint!
Jag ökade även min medicin igår och än så länge har jag inte märkt av de.
Hoppas att de fortsätter så.
paj
Idag har vi tvättat på förmiddagen.
Jag och Tobbe kollade på film och drack te mellan varven ut till tvättstugan.
Sen hämtade Tobbe Anton på dagis, han va trött och gnällig redan då.
Jag har haft sammandragningar hela dagen, vaknade redan halv 5 inatt av dom.
Dom gör inte super ont men de är lagom drygt när dom aldrig slutar!
Jag somnade på soffan en stund när Anton kollade på TV
och vaknade upp med ännu mer sammandragningar + halsbränna =(
Vi bakade rödvinbärs paj som vi ska äta efter middagen.
Den 25.e ska jag till Spec. mödravården.
Jag ska få träffa Janne som är i särklass den bästa läkaren där.
Det var han som jag hade när jag fick missfall, de var även han som förlöste Anton.
De känns riktigt bra att träffa honom då jag tänkte passa på att fråga vad han tror,
om de finns möjlighet för mig att föda klumpen vaginalt.
Känns som att han är den som vet de bäst med tanke på att de va han
som fick lirka Anton ur mitt bäcken vid operationen.
bvc & mvc
Idag var vi ner till BVC för uppföljnings samtal ang. Antons kris beteende.
Det är sjukt hur mycket bättre det blivit för honom på så kort tid.
Det kändes skönt att sitta och prata lite och få beröm för det vi åstadkommit.
Efter besöket gick jag och Tobbe till Willy's och köpte en varsin glass.
Sen var det dags för besök på MVC, som jag inte varit på sedan v 22.
Jag fick lämna urin prov och de visade sig att jag hade en urinvägs infektion och kissade blod.
Helt sjukt att jag varken känt eller sett de.
Jag hade äggvita i urinet och blodvärdet var lågt.
Sf måttet låg på 35 tror jag, dvs STORT!
Min barnmorska ringde och fixade en ny tid på Spec. MVC åt mig så jag slipper gå upp imorgon och ringa.
Så fick jag hem ett provrör som jag ska kissa i imorgon bitti.
Sen får Tobbe gå ner med de så dom kan skicka iväg och kolla vilken bakterie jag har i mitt kiss.
På eftermiddagen var jag och Anton ute på gården och plockade vinbär, massor med vinbär.
Så imorgon ska de bakas, kanske ska jag göra saft också.
lugn
Helgen har varit lugn med mycket vila.
Mitt dubbelseende är kvar men jag har lärt mig leva med det, nästan.
Jag måste fortfarande blunda när jag åker bil och orkar inte se på TV så länge.
Igår byggde vi flexitrax över hela vardagsrummet som står kvar ännu.
Det är riktigt roligt att hålla på med.Idag hade jag en hemsk dag, hela kroppen värkte. Min älskling var så söt och tappade upp ett varmt bad åt mig.
Medans jag låg i badet barnvaktade han både mig och Anton (eftersom att jag inte får bada själv).
När jag klev upp kände jag mig som en ny människa.
Vi lagade makaronilåda (2 stora) till middag, så det vart en och lite till över tills imorgon. =)
Sen satt vi på altanen och njöt av vädret. Så skönt ikväll, inte för varmt och inte för kallt.
Mamma och Sonny kom förbi med en ny bäddmadrass åt oss.
Den gamla vart ner kissad under mitt krampanfall. Inte så kul.
Nu sover Ant och jag och Tobbe ska se på farsan.
x2
ser dubbelt av min nya medicin. därför kommer jag nog inte orka uppdatera här på ett tag.
ambulans
Igår hade jag en konstig känsla av svaghet/trötthet i kroppen.
Jag la mig och vilade medans Tobbe och Anton gick ut och lekte.
Nästa minne jag har är att ambulansmännen skrek mitt namn.
Tobbe hade hört hur jag skrek inifrån och kommit in och sett att jag låg och krampade.
Han försökte få kontakt med mig men utan resultat.
Efter någon minut avstannade kramperna men jag var fortfarande okontaktbar.
Abulansen kom och körde upp mig till förlossningen.
Ungefär där började jag förstå vad som hände, även om minnet är grötigt.
Dom tog en massa prover, kollade hur bebisen mådde och fixade och trixade.
Både jag och bebis låg ganska rejält högt i puls.
Mamma, Tobbe och Anton kom in på rummet, mamma tog Anton och gick ner till cafeterian.
En förlossningsläkare undersökte mig och kallade sedan på en neurolog.
Mamma och Anton kom tillbaks, men Anton ville inte vara kvar så dom åkte hem till mamma.
Tobbe gick iväg och åt, lagom tills han kom tillbaks kom neurologen.
Han undersökte mig och berättade sedan om sina teorier om vad anfallet kan ha varit.
De enda jag kommer ihåg var att han misstänkte epilepsi.
Att jag inte fick köra bil, att jag skulle genomgå en magnetröntgen och sedan invänta förlossningen.
Efter den ska vi påbörja en utredning. Jag fick stanna över natten. Jag vaknade på morgonen med världens träningsvärk i hela kroppen och ONT i huvudet. Dom körde en ny CTG och nu var bebisen lugn, även jag.
Alla värden var som dom skulle.
Dom kom in med panodil och frukost sen var de dags för röntgen.
Det var riktigt obehagligt. Jag fick ligga på en brits, dom satte på mig hörselkåpor och sedan drog dom ett galler över huvudet. Sen skjutsades jag in i en liten tunnel, så trång att armarna slog i kanten.
Den körde igång och bankade, tickade och mullrade. 30 minuter fick jag ligga alldeles stilla inne i maskinen.
Sen fick jag komma upp på mitt rum igen och jag somnade en stund. Dom kom med mer panodil och lunch sen somnade jag igen.
Så kom Anton och Tobbe upp och hälsade på.
Anton låg i fotändan av min säng och kollade på Nallephu, medans jag och Tobbe pratade massor.
Sen kom läkaren och talade om att jag kunde åka hem, jag skulle få medicin mot epilepsi och fick inte bada ensam eller köra bil. Så här sitter jag nu, chockad, lite ledsen och förvirrad, men glad att allt gått så bra som de gjort.
åttonde augusti
I morse vaknade vi inte förän 10.
Alla var så trötta och slitna efter helgens bravader att vi la oss i soffan och såg på barnprogram. Helt plötsligt var klockan 13.00 och vi hade inte ätit frukost och inte lunch.
Efter att vi fått lite nudlar i magen åkte vi hem till Madde, jocke och Eliaz.
Dom bjöd på fika och små killarna lekte en stund.
På vägen hem stannade vi och handlade de viktigaste.
Vi hade planerat en myskväll med god middag, chips och film.
Men vi kände oss alldeles för slitna så de blev fryspizza istället.
När Anton somnat blir det sängen.
Jag har varit en aning nedstämd hela dagen då jag känner mig
riktigt illa behandlad och sviken av en person i min närhet.
Jag förstår inte hur man på en och samma gång
kan vara så respektlös och nonchalant.
Trodde att jag bara skulle kunna ruska av mig detta
men jag är upprörd och känner mig illa till mods hela tiden
oavsett om jag tänker på det eller ej.
Samtidigt känner jag mig "utnyttjad",
då jag känner att jag gett och gett och när jag behöver något tillbaks
får jag inte det utan ombeds att ge mer.
Idag är det 9 veckor kvar, längtan efter bebisen gör sig mer och mer påmind.
Det känns så SKÖNT eftersom att jag vart orolig att jag inte skulle hinna med
att längta då jag förträngde graviditeten så länge pga komplikationerna.
Sen är det ju grymt jobbigt att gå och vänta och längta efter en bebis.
Men jag tror att man behöver det, att det är ett steg i förberedelse processen.
Alla var så trötta och slitna efter helgens bravader att vi la oss i soffan och såg på barnprogram. Helt plötsligt var klockan 13.00 och vi hade inte ätit frukost och inte lunch.
Efter att vi fått lite nudlar i magen åkte vi hem till Madde, jocke och Eliaz.
Dom bjöd på fika och små killarna lekte en stund.
På vägen hem stannade vi och handlade de viktigaste.
Vi hade planerat en myskväll med god middag, chips och film.
Men vi kände oss alldeles för slitna så de blev fryspizza istället.
När Anton somnat blir det sängen.
Jag har varit en aning nedstämd hela dagen då jag känner mig
riktigt illa behandlad och sviken av en person i min närhet.
Jag förstår inte hur man på en och samma gång
kan vara så respektlös och nonchalant.
Trodde att jag bara skulle kunna ruska av mig detta
men jag är upprörd och känner mig illa till mods hela tiden
oavsett om jag tänker på det eller ej.
Samtidigt känner jag mig "utnyttjad",
då jag känner att jag gett och gett och när jag behöver något tillbaks
får jag inte det utan ombeds att ge mer.
Idag är det 9 veckor kvar, längtan efter bebisen gör sig mer och mer påmind.
Det känns så SKÖNT eftersom att jag vart orolig att jag inte skulle hinna med
att längta då jag förträngde graviditeten så länge pga komplikationerna.
Sen är det ju grymt jobbigt att gå och vänta och längta efter en bebis.
Men jag tror att man behöver det, att det är ett steg i förberedelse processen.
skamhed
I fredags kväll åkte vi upp till Skamhed och träffade min släkt,
kusin, kusinbarn & tremänningar.
På kvällen dracks det öl/grogg och snackades skit.
Vi vaknade först på lördag och sedan kom Linda och Hugo upp.
Vi insåg att det inte fanns något toa papper så jag, Linda och Hugo
åkte in till vansbro och handlade.
När vi kom tillbaks började det alla i huset vakna till.
Så småning om lagade Henrik lunch och sen somnade Anton och Hugo.
Tobbe passade på att gå ner till älven och fiska.
Jag satt ute på altanen nästan hela dagen och bara tog det lugnt.
På eftermiddagen körde jag Lotta, Linda och Hugo till tåget,
så jag passade på att handla till middagen.
När jag kom tillbaks var Anton och Henrik i fullfärd att åka fyrhjuling och hämta träd.
Sen tog Henrik med sig Tobbe och åkte iväg.
Jag och Anton stannade kvar och spelade tennis på baksidan.
Min mamma och Sonny kom dit och grabbarna gick och badade bastu.
Sen var det dags att bege sig av mot parken i Floda.
kusin, kusinbarn & tremänningar.
På kvällen dracks det öl/grogg och snackades skit.
Vi vaknade först på lördag och sedan kom Linda och Hugo upp.
Vi insåg att det inte fanns något toa papper så jag, Linda och Hugo
åkte in till vansbro och handlade.
När vi kom tillbaks började det alla i huset vakna till.
Så småning om lagade Henrik lunch och sen somnade Anton och Hugo.
Tobbe passade på att gå ner till älven och fiska.
Jag satt ute på altanen nästan hela dagen och bara tog det lugnt.
På eftermiddagen körde jag Lotta, Linda och Hugo till tåget,
så jag passade på att handla till middagen.
När jag kom tillbaks var Anton och Henrik i fullfärd att åka fyrhjuling och hämta träd.
Sen tog Henrik med sig Tobbe och åkte iväg.
Jag och Anton stannade kvar och spelade tennis på baksidan.
Min mamma och Sonny kom dit och grabbarna gick och badade bastu.
Sen var det dags att bege sig av mot parken i Floda.
2 år
idag går min prövotid på körkortet ut. Så nu kan jag köra som en idiot :P
När jag vaknade imorse (klockan 10) gick jag upp och åt frukost, sen åkte jag till Sara.
Där vart jag sittandes fram till klockan 4 pratandes om allt mellan himmel och jord.
Det var skönt och prata av sig lite och att komma ut på något på egen hand.
Anton sover och Tobbe och Jocke ska iväg och fiska.
Jag ska antingen se på film eller påbörja min tavla och njuta av "ensamheten".
När jag vaknade imorse (klockan 10) gick jag upp och åt frukost, sen åkte jag till Sara.
Där vart jag sittandes fram till klockan 4 pratandes om allt mellan himmel och jord.
Det var skönt och prata av sig lite och att komma ut på något på egen hand.
Anton sover och Tobbe och Jocke ska iväg och fiska.
Jag ska antingen se på film eller påbörja min tavla och njuta av "ensamheten".
brand och BVC
Igår brann det som tusan här i bojsen.
Stackars alla människor som fick sina hem förstörda.
En av Antons dagiskompisar bodde i det huset och Tobbe sa att han sett hennes mamma,
lite lätt panikslagen.
Men det var skönt att ingen kom till skada fysiskt iaf.
Vi tittade ut genom fönstret och såg inte längre än ett par meter,
sen var det som en tjock vägg av rök.
Vinden låg så fint på åt vårt håll och vår lägenhet blev snabbt full i rök.
Tobbe pratade med en polis som sa att det var bara för oss att packa väskan och evakuera.
Så vi tog tog med Anton (som sov) och åkte hem till Mamma.
När Anton vaknade imorse var han lite lätt förvirrad,
han kröp upp intill mig och ställde 100 frågor.
Mamma vad gör vi? vart är vi? vart är mormor? vart är pappa? vart är djuren (hans gosedjur)?
och massa fler.
Kan inte vara lätt att somna hemma och vakna i mormors källare.
Där han förövrigt aldrig är, så han kände inte igen sig heller.
Idag var vi till BVC och pratade, det kändes jätte bra.
Jag blev riktigt pepp på att ta tag i det här och få det bra nu!
Vi fick berätta hur det var hemma,
hur Anton reagerat och ställa alla frågor vi hade.
Att Anton befinner sig mitt i en kris är de ju inget snack om,
men nu känns det som att vi fått verktyg att hantera det
på ett sätt som är så bra som möjligt för Anton.
Det var både skönt och hemskt att erkänna att vi inte hanterar vårt barn,
men det bästa är ju att vi får proffisinell hjälp nu.
Anton har "förstått" begreppet död,
eller snarare att man kan "dö" och inte komma tillbaks.
Och troligen så är han rädd att vi ska försvinna från honom.
Att det är därför han blir rädd och tror att vi ska lämna honom, han inte vill sova osv.
Att han kissar och bajsar i/på saker var endast ett rop på hjälp (tydligen ett vanligt sådant).
Att han beter sig som en bebis och inte vill göra något
så som att ta på sig skor eller kläder själv
var ett rop efter ompysslan och närhet.
Nu har vi lagt upp en handlingsplan som jag och Tobbe
ska försöka med
och sedan ska vi tillbaks om 2 veckor
för att kolla hur det gått och om vi ska ändra något.
Stackars alla människor som fick sina hem förstörda.
En av Antons dagiskompisar bodde i det huset och Tobbe sa att han sett hennes mamma,
lite lätt panikslagen.
Men det var skönt att ingen kom till skada fysiskt iaf.
Vi tittade ut genom fönstret och såg inte längre än ett par meter,
sen var det som en tjock vägg av rök.
Vinden låg så fint på åt vårt håll och vår lägenhet blev snabbt full i rök.
Tobbe pratade med en polis som sa att det var bara för oss att packa väskan och evakuera.
Så vi tog tog med Anton (som sov) och åkte hem till Mamma.
När Anton vaknade imorse var han lite lätt förvirrad,
han kröp upp intill mig och ställde 100 frågor.
Mamma vad gör vi? vart är vi? vart är mormor? vart är pappa? vart är djuren (hans gosedjur)?
och massa fler.
Kan inte vara lätt att somna hemma och vakna i mormors källare.
Där han förövrigt aldrig är, så han kände inte igen sig heller.
Idag var vi till BVC och pratade, det kändes jätte bra.
Jag blev riktigt pepp på att ta tag i det här och få det bra nu!
Vi fick berätta hur det var hemma,
hur Anton reagerat och ställa alla frågor vi hade.
Att Anton befinner sig mitt i en kris är de ju inget snack om,
men nu känns det som att vi fått verktyg att hantera det
på ett sätt som är så bra som möjligt för Anton.
Det var både skönt och hemskt att erkänna att vi inte hanterar vårt barn,
men det bästa är ju att vi får proffisinell hjälp nu.
Anton har "förstått" begreppet död,
eller snarare att man kan "dö" och inte komma tillbaks.
Och troligen så är han rädd att vi ska försvinna från honom.
Att det är därför han blir rädd och tror att vi ska lämna honom, han inte vill sova osv.
Att han kissar och bajsar i/på saker var endast ett rop på hjälp (tydligen ett vanligt sådant).
Att han beter sig som en bebis och inte vill göra något
så som att ta på sig skor eller kläder själv
var ett rop efter ompysslan och närhet.
Nu har vi lagt upp en handlingsplan som jag och Tobbe
ska försöka med
och sedan ska vi tillbaks om 2 veckor
för att kolla hur det gått och om vi ska ändra något.
oOoOo
igår var vi hem till Pontus Palmenäs
på release party av hans nya singel pazuzu.
Där fanns öppen bar, massa snacks, bra musik,
trevliga människor och konstiga människor, så överlag va de bra.
Rasmus följde också med trots att han precis kommit hem från frankrikes berg.
En dusch och klippning/rakning var det han hann med innan vi åkte.
Riktigt trevligt att träffa allihop igen, var ju typ 100 år sedan.
Jag och Tobbe åkte hem vid halv 12 tiden, då mamma satt här och passade Anton.
Sen var jag välldigt trött.
Det var skönt att komma iväg på någonting,
bortsett från att jag fortfarande inte fått någon som helst koll på sömnen
mår jag bättre psykiskt nu. Magen och allt dedär är lika som förut tyvärr.
Idag ska vi ta de lugnt, ev. åka hem till Jocke, Madde och Eliaz så barnen får leka.
Ikväll ska jag och Tobbe måla om väggen i köket. ÄNTLIGEN!
Sen är det bara vårat sovrum kvar som ska målas, fast de får bli sen.
på release party av hans nya singel pazuzu.
Där fanns öppen bar, massa snacks, bra musik,
trevliga människor och konstiga människor, så överlag va de bra.
Rasmus följde också med trots att han precis kommit hem från frankrikes berg.
En dusch och klippning/rakning var det han hann med innan vi åkte.
Riktigt trevligt att träffa allihop igen, var ju typ 100 år sedan.
Jag och Tobbe åkte hem vid halv 12 tiden, då mamma satt här och passade Anton.
Sen var jag välldigt trött.
Det var skönt att komma iväg på någonting,
bortsett från att jag fortfarande inte fått någon som helst koll på sömnen
mår jag bättre psykiskt nu. Magen och allt dedär är lika som förut tyvärr.
Idag ska vi ta de lugnt, ev. åka hem till Jocke, Madde och Eliaz så barnen får leka.
Ikväll ska jag och Tobbe måla om väggen i köket. ÄNTLIGEN!
Sen är det bara vårat sovrum kvar som ska målas, fast de får bli sen.
