CarinWiksten

I morse vaknade vi inte förän 10.
Alla var så trötta och slitna efter helgens bravader att vi la oss i soffan och såg på barnprogram. Helt plötsligt var klockan 13.00 och vi hade inte ätit frukost och inte lunch.
Efter att vi fått lite nudlar i magen åkte vi hem till Madde, jocke och Eliaz.
Dom bjöd på fika och små killarna lekte en stund.
På vägen hem stannade vi och handlade de viktigaste.
Vi hade planerat en myskväll med god middag, chips och film.
Men vi kände oss alldeles för slitna så de blev fryspizza istället.
När Anton somnat blir det sängen.


Jag har varit en aning nedstämd hela dagen då jag känner mig
riktigt illa behandlad och sviken av en person i min närhet.
Jag förstår inte hur man på en och samma gång
kan vara så respektlös och nonchalant.
Trodde att jag bara skulle kunna ruska av mig detta
men jag är upprörd och känner mig illa till mods hela tiden
oavsett om jag tänker på det eller ej.
Samtidigt känner jag mig "utnyttjad",
då jag känner att jag gett och gett och när jag behöver något tillbaks
får jag inte det utan ombeds att ge mer.


Idag är det 9 veckor kvar, längtan efter bebisen gör sig mer och mer påmind.
Det känns så SKÖNT eftersom att jag vart orolig att jag inte skulle hinna med
att längta då jag förträngde graviditeten så länge pga komplikationerna.
Sen är det ju grymt jobbigt att gå och vänta och längta efter en bebis.
Men jag tror att man behöver det, att det är ett steg i förberedelse processen.