förlossning
Måndag den 20e, Tobbe har upkörning 14.45.
Vi hade skämtat i helgen om att Emil fick minsann hålla sig inne till på måndag kväll.
Klockan var omkring 12 när jag stog ochvikte tvätt, plötsligt känndes de som att jag kissade på mig.
Inte så mycket, kanske omkring en deciliter.
Jag tänkte oj, undra om de va fostervatten eller om jag kissade på mig.
I slutet med Anton kissade jag nämligen på mig en gång när han tryckte på någon nerv.
Men, men Tobbe skulle ju som sagt ha uppkörning så jag bara väntade och sa ingenting.
De fortsatte att komma lite vatten då och då så jag började misstänka att de var vattnet iaf.
Omkring 4 ringer Tobbe och talar om att han klarat uppkörningen.
Så han kommer hem och hämtar mig och vi åker till dagis och hämtar Anton.
Sen åkte vi ut på en sväng, in till Borlänge för att vara exakt.
När vi åkte förbi vägbygget på bron i Borlänge talade jag om för Tobbe om de misstänkta vattnet, men vi talade inte så mycket om det utan åkte och träffade Lotta istället.
Sen bar de av mot Falun igen, vi stannade vid donken och köpte med oss mat hem.
Anton gick och lade sig och jag talade om för Tobbe att jag skulle gåoch vila för nu kände jag på mig att de va dags.
Men alla tankar snurrade i huvudet så mycket till sömn blev de inte direkt.
jag tror att klockan var omkring 10 när jag skickade ett sms till mamma och talade om att de blev nog barn i natt så hon skulle vara beredd på att få åka hit.
vid halv två tiden ringde jag (eller Tobbe) mamma och sa att hon fick komma hit nu.
Tobbe gick och hämtade bilen och jag packade ner de sista i väskan.
Hela bilresan satt jag och va otrevlig mot Tobbe, stackarn.
Jag blir inskriven på förlossningen 02.05 och dom kopplar ctg.
02.52 undersöks jag och var öppen 4 cm. Jag tar ett bad och fåren glassdrink, lyssnar på musik och andas, andas och andas.
05.42 får jag lustgas, de funkade hur bra som helst.
07.55 kommer en barnmorska och undrar om jag vill prova stå på knä.
Så hon lägger upp en sacko säck i sängen som jag lutar mig emot knästående.
Vid den tidpunkten var jag öppen 7 cm.
Men då började de hända grejer, värkarna tilltog ordentligt.
Jag fick mer lustgas och skrek, snorade och svor åt alla som försökte prata med mig.
Tobbe fick sig endel slag då han var tvungen att stå och hålla i mig så att jag inte skulle kasta mig ur sängen under värkarna. Han strök sin hand fram och tillbaks över min svank, de va de skönaste jag varit med om.
09.42 får jag min första krystvärk och vänder mig till ryggläge.
Vi var 9 tycken mammor som födde innan lunch denhär tisdagen så barnmorskan sprang fram och tillbaks mellan rummen. Jag hade en underbar undersköterska som satt vid mig under krystvärkarna.
Jag svettades och spydde som en gris.
Plötsligt känner jag hur huvudet börjar sjunka nedåt, jag blir lite rädd men samtidigt riktigt glad.
Undersköterskan springer och hämtar barnmorskan och rädslan tar över, tänk om jag föder medans hon är borta?! Dom kommer in på rummet och konstaterar att nu är de dags, big time! Jag krystar och känner hur huvudet tränger ut. (vilket inte alls var så farligt som jag trodde). dom säger åt Tobbe att titta ner på allt hår vår son hade på huvudet. Han tittar och flämtar fram ett coolt!
Sen frågar dom mig om jag vill känna, NEJ DET VILL JAG INTE!
Jag krystar ett par gånger till och sedan släpper alla spänningar och Emil glider ut. Dom torkar honom lite och han börjar skrika, så han får komma upp på mitt bröst.
Villken kännsla, de går inte att beskriva så jag tänker inte ens försöka
09.57 är han född, 3020g och 47 cm lång. Emil Erik Engqvist.
Sen krystar jag ut moderkakan, lätt som en plätt efter ett stort barnhuvud.
Undersköterskan kommer in med mackor och "champange" och lite loka som jag frågat efter.
Jag och Tobbe är sjukligt trötta så vi somnar med Emil bredvid oss.
Väl nere på BB sover vi en skvätt till, sen är de dags för Tobbe att hämta Anton på dagis. Sen kommer han och Anton och hälsar på, Anton är riktigt nöjd och stolt. Han "älskar lillebror". =)
Jag blir vaken hela natten och försöker amma. Tobbe kommer på morgonen och Anton är på dagis.
Vi pratar och myser med lilla Emil, då hade amnigen kommit igång lite grann.
Emil får gå på ett extra barnläkar besök eftersom att jag ätit min medicin under graviditeten.
Undersökning gjord utan anmärkning, men dom talar om att eftersom att han är 3 veckor tidig måste vi stanna tills han vänt i vikten.
Amningen går bättre och bättre och jag känner mig riktigt nöjd.
2010-09-23 18.55 skriver läkaren att bilirubinvärdet stiger, Emil får nyföddhets gulsot.
Under natten blir han slö, orkar inte amma och sover mest hela tiden.
Barnmorskan kommer och kollar Emils blodsocker, det låg fint.
Vi tror att de kanske kan vara gulsotet som gör honom trött.
Klockan 04 kommer dom nya prov resultaten, Emils bilirubin sjunker men han blir bara tröttare.
På morgonen kommer barnmorskan och vi går in i undersökningsrummet, hon lägger Emil under värmelampan och tänder lysröret, klappar händerna framför Emils ansikte och guppar honom.
Men han reagerar inte! Emil ligger som död på skötbädden!
Barnläkaren kommer och de blir möte, 3 läkare från kvinnokliniken 2 barnläkare och läkemedelsföretaget som gör min medicin kontaktades. Dom kommer fram till att de kan vara medicinen som spökar.
Det är nämligen så att man kan amma när man tar den, men den KAN gå över i modersmjölken vilket inte alls behöver påverka barnet. Men om den gör de så är det inte farligt utan barnet blir bara sjukligt trött.
Så Emil får babysemp istället, redan på eftermiddagen piggnar han till.
Han skriker när han är hungrig och har korta vaken perioder, precis så som de ska vara.
Vi stannar över natten men åker hem morgonen därpå.
Läkarn talar om för mig att Emil kommer troligen att ha avtändning på natten men att de ska ge sig fram emot morgonen. Sen kommer han att ha abstinens, kanske en vecka, max två.
Jag får låna hem en pump för att kunna lätta på trycket i mina sprängfulla bröst.
På BB hade jag nämligen ammat och ammat och pumpat och pumpat så produktionen är på topp och jag luktar surmjölk.
Vi hade skämtat i helgen om att Emil fick minsann hålla sig inne till på måndag kväll.
Klockan var omkring 12 när jag stog ochvikte tvätt, plötsligt känndes de som att jag kissade på mig.
Inte så mycket, kanske omkring en deciliter.
Jag tänkte oj, undra om de va fostervatten eller om jag kissade på mig.
I slutet med Anton kissade jag nämligen på mig en gång när han tryckte på någon nerv.
Men, men Tobbe skulle ju som sagt ha uppkörning så jag bara väntade och sa ingenting.
De fortsatte att komma lite vatten då och då så jag började misstänka att de var vattnet iaf.
Omkring 4 ringer Tobbe och talar om att han klarat uppkörningen.
Så han kommer hem och hämtar mig och vi åker till dagis och hämtar Anton.
Sen åkte vi ut på en sväng, in till Borlänge för att vara exakt.
När vi åkte förbi vägbygget på bron i Borlänge talade jag om för Tobbe om de misstänkta vattnet, men vi talade inte så mycket om det utan åkte och träffade Lotta istället.
Sen bar de av mot Falun igen, vi stannade vid donken och köpte med oss mat hem.
Anton gick och lade sig och jag talade om för Tobbe att jag skulle gåoch vila för nu kände jag på mig att de va dags.
Men alla tankar snurrade i huvudet så mycket till sömn blev de inte direkt.
jag tror att klockan var omkring 10 när jag skickade ett sms till mamma och talade om att de blev nog barn i natt så hon skulle vara beredd på att få åka hit.
vid halv två tiden ringde jag (eller Tobbe) mamma och sa att hon fick komma hit nu.
Tobbe gick och hämtade bilen och jag packade ner de sista i väskan.
Hela bilresan satt jag och va otrevlig mot Tobbe, stackarn.
Jag blir inskriven på förlossningen 02.05 och dom kopplar ctg.
02.52 undersöks jag och var öppen 4 cm. Jag tar ett bad och fåren glassdrink, lyssnar på musik och andas, andas och andas.
05.42 får jag lustgas, de funkade hur bra som helst.
07.55 kommer en barnmorska och undrar om jag vill prova stå på knä.
Så hon lägger upp en sacko säck i sängen som jag lutar mig emot knästående.
Vid den tidpunkten var jag öppen 7 cm.
Men då började de hända grejer, värkarna tilltog ordentligt.
Jag fick mer lustgas och skrek, snorade och svor åt alla som försökte prata med mig.
Tobbe fick sig endel slag då han var tvungen att stå och hålla i mig så att jag inte skulle kasta mig ur sängen under värkarna. Han strök sin hand fram och tillbaks över min svank, de va de skönaste jag varit med om.
09.42 får jag min första krystvärk och vänder mig till ryggläge.
Vi var 9 tycken mammor som födde innan lunch denhär tisdagen så barnmorskan sprang fram och tillbaks mellan rummen. Jag hade en underbar undersköterska som satt vid mig under krystvärkarna.
Jag svettades och spydde som en gris.
Plötsligt känner jag hur huvudet börjar sjunka nedåt, jag blir lite rädd men samtidigt riktigt glad.
Undersköterskan springer och hämtar barnmorskan och rädslan tar över, tänk om jag föder medans hon är borta?! Dom kommer in på rummet och konstaterar att nu är de dags, big time! Jag krystar och känner hur huvudet tränger ut. (vilket inte alls var så farligt som jag trodde). dom säger åt Tobbe att titta ner på allt hår vår son hade på huvudet. Han tittar och flämtar fram ett coolt!
Sen frågar dom mig om jag vill känna, NEJ DET VILL JAG INTE!
Jag krystar ett par gånger till och sedan släpper alla spänningar och Emil glider ut. Dom torkar honom lite och han börjar skrika, så han får komma upp på mitt bröst.
Villken kännsla, de går inte att beskriva så jag tänker inte ens försöka
09.57 är han född, 3020g och 47 cm lång. Emil Erik Engqvist.
Sen krystar jag ut moderkakan, lätt som en plätt efter ett stort barnhuvud.
Undersköterskan kommer in med mackor och "champange" och lite loka som jag frågat efter.
Jag och Tobbe är sjukligt trötta så vi somnar med Emil bredvid oss.
Väl nere på BB sover vi en skvätt till, sen är de dags för Tobbe att hämta Anton på dagis. Sen kommer han och Anton och hälsar på, Anton är riktigt nöjd och stolt. Han "älskar lillebror". =)
Jag blir vaken hela natten och försöker amma. Tobbe kommer på morgonen och Anton är på dagis.
Vi pratar och myser med lilla Emil, då hade amnigen kommit igång lite grann.
Emil får gå på ett extra barnläkar besök eftersom att jag ätit min medicin under graviditeten.
Undersökning gjord utan anmärkning, men dom talar om att eftersom att han är 3 veckor tidig måste vi stanna tills han vänt i vikten.
Amningen går bättre och bättre och jag känner mig riktigt nöjd.
2010-09-23 18.55 skriver läkaren att bilirubinvärdet stiger, Emil får nyföddhets gulsot.
Under natten blir han slö, orkar inte amma och sover mest hela tiden.
Barnmorskan kommer och kollar Emils blodsocker, det låg fint.
Vi tror att de kanske kan vara gulsotet som gör honom trött.
Klockan 04 kommer dom nya prov resultaten, Emils bilirubin sjunker men han blir bara tröttare.
På morgonen kommer barnmorskan och vi går in i undersökningsrummet, hon lägger Emil under värmelampan och tänder lysröret, klappar händerna framför Emils ansikte och guppar honom.
Men han reagerar inte! Emil ligger som död på skötbädden!
Barnläkaren kommer och de blir möte, 3 läkare från kvinnokliniken 2 barnläkare och läkemedelsföretaget som gör min medicin kontaktades. Dom kommer fram till att de kan vara medicinen som spökar.
Det är nämligen så att man kan amma när man tar den, men den KAN gå över i modersmjölken vilket inte alls behöver påverka barnet. Men om den gör de så är det inte farligt utan barnet blir bara sjukligt trött.
Så Emil får babysemp istället, redan på eftermiddagen piggnar han till.
Han skriker när han är hungrig och har korta vaken perioder, precis så som de ska vara.
Vi stannar över natten men åker hem morgonen därpå.
Läkarn talar om för mig att Emil kommer troligen att ha avtändning på natten men att de ska ge sig fram emot morgonen. Sen kommer han att ha abstinens, kanske en vecka, max två.
Jag får låna hem en pump för att kunna lätta på trycket i mina sprängfulla bröst.
På BB hade jag nämligen ammat och ammat och pumpat och pumpat så produktionen är på topp och jag luktar surmjölk.
Kommentarer
Trackback
