CarinWiksten

Igår kväll hade jag en massa värkar, såjag gick och la mig och trodde dom skulle försvinna.
men jag vaknade ca 1 timme senare och trodde jag skulle dö. Så jag gick upp och satte mig vid datorn.
1 timme senare hade jag fortfarande värkar med 3 minuters mellanrum så jag började packa lite grejer. väckte Tobbe, ringde mamma och taxi. Sen bar de iväg till förlossningen. Väl där kopplar dom ctg som visar värkar varannan minut. Dom talar om att dom inte tänker göra något för att stoppa förlossningen. Jag blir undersökt och var öppen 1 cm. Sen ångrar dom sig och ger mig bricanyl, värkarna fortsätter men glesare.
Jag somnar och sover 1-2 timmar och vaknar av små värkar. Dom kommer in och kopplar ctg och undersöker mig. Förövrigt var min läkare en stilig man i 30års åldern (såklart!!!) När han undersöker mig kommer slemproppen...KUL!
Han kom tillbaks in på rummet och talar om  att jag ska få åka hem, då mina värkar inte var tillräckliga. Sen ångrar han sig och lägger in mig på oförlösta. Han talat om att han misstänker att de kan va på gång, men isf precis i början. Och så säger även han att om de sätter i gång nu så är de inget dom gör något åt.
Väl nere på avd 37 får jag mat, dom kopplar ctg och värkarna tilltar rejält. Långa kraftiga värkar med två minuters mellanrum, så jag trodde att de va dax. Men då ångrar dom sig igen och kommer med mer bricanyl. Värkarna blir värre och värre för att sedan avta och jag lyckas sova i 30 minuter. Sen ber jag om att få åka hem. Och de fick jag, för jag har ju så nära tillbaks.